Work work
Nu har jag jobbat en hel vecka ^^
Dock är det lugnet före stormen!
Snart kommer eleverna och då ska det undervisas! Och jag som fortfarande ligger i planeringsarbete!
Men det är sjukt kul att göra något där man faktiskt är ganska kompetent och vet vad man gör.
Snart är det dax att testas på riktigt, men som sakt, klarar jag bara det här första året är jag Set for life ^^
Simma lugnt!
Life is good ^^
Just nu leker livet!
Jag har äntligen börjat mitt jobb och jag känner mig kompetent och att jag platsar :D
Att studera i 9 års grundskola, 3 års gymnasiue och 4 (snart 4,5) år på universitet och faktisk lyckas att få jobbet som man utbilda sig för, dessutom ett jävligt bra sådant! Det är lycka!
Så nu är officelt lärare
UFC Undisputed 2010
Inte kört så mycket men hittills har jag inte lyckats med någon submission.
Det finns väldigt många nivåer att bemästra och blir man för offensiv så kan man lätt knockas av ett enda slag.
Dock är markkampen det krångligaste just nu.
Stress
Mitt undermedvetna hanterar min stress just nu. Dagarna knappar in med full fart, imorn blir en pluggdag.
Dock känns det som att allt ändå kan ordna sig.
MMA i dagsläget
Vad är en bra fighter? Ibland känns det som turen spelar lite för stor roll.
De riktiga mästarna visar sig då de försvarar sin titel med skicklighet och dominerar de som inte är skickliga nog.
Ibland ifrågasätter jag The Last Emperor, jag uttalar mig inte kvalificerat imot. Men de matcher jag sett har han vunnit rent på fys och hjärta (vilket inte är fel). Men jag älskar tekniska matcher.
Bj penn mot Sean Sherk var en fröjd av teknisk dominans.
Fedor förlorade ganska snabbt senast, var det tur? Var det den andres skickliga lås? Och nej jag tänker inte säga att han är någon oteknisk bjässe som haft tur, hela mma världen borde ju veta bättre än jag om det vore fallet.
Undra varför tungviktarna är så populära när det är snabbare action i lättvikterna?
EMO varning
Ja de senaste inläggen ger väl intryck av det. Men när man är lite nere så är man och det är väl bara normalt gissar jag.
Självförstörelse
Det enda som står i vägen för att nå dina mål är dig själv. Även om jag bestämmer mig för att nu jävlar ska det ske så vet jag inte om jag har förmågan eller diciplinen att nå målet.
Jag älskar att träna, men jag tränar sällan själv, varför krävs det andra när jag vet hur jag borde träna?
Ibland är jag ensam...så ensam...
Väldigt få når mig på djupet, inklusive jag själv...
Why?
Ibland blir jag arg utan att veta varför, minsta lilla sak gör mig då sur...
Det är dock inte lågt blodsocker...
Jag blir irriterad och blir paranoid och ibland svartsjuk. Men där har jag tur att jag är en logisk person med ett samvete. Jag vet att jag inte blir sviken.
Jag anpassar mig för mycket, vill vara för älskad av mina nära...
Ett behov av närhete som jag tvingar på andra?
Stimulerar jag mig själv genom att göra sådant jag tycker är roligt så klarar jag mig bra.
Men när det inte går så blir jag lite udda.
Just nu kan jag heller inget göra. Och jag borde inte klaga.
Jag är lyckad, jag har chansen för ett drömliv, men vägen dit kräver att man tar riskerna.
Slutet ser ljust ut, men vägen dit?
Jag är min egen värsta fiende. Det finns ingen som trackar mig så mycket som jag. Även när jag lyckas så finner jag något sätt att klaga på mig själv. Denna eviga perfektionistiska väg. Rädd för konsekvenser där andra berörs.
Det är svårt att läka då jag är den enda som kan läka mig själv, om någon annan skulle försöka och säger fel, skulle de slå hundrafaltigt fel...
With doubt comes pain
Passivitet kommer bli mitt nedfall, Märk mina ord!
tveka och anpassa sig för mycket är farligt i långa loppet...
tveka och anpassa sig för mycket är farligt i långa loppet...
Gör det du tycker är rätt på plats och ta konsekvenserna med gott samvete!
Nu ska jag bara övertyga migsjälv :P
Datatricks nr 1 hitta personuppgifter
Ett roligt scenario som faktiskt är sant.
Min vän och jag fann en plånbok vid en å i en stad. Vi funderade om vi skulle ringa polisen eller hitta personen ifråga själva. Id-kortet visade en 14 åring.
Vi tänkte att det är snabbare att hitta personen.
Vi kollade därför först efter personen. Eftersom under-18-personer oftast inte är med på eniro eller hitta.se så fick vi tricksa.
birthday.se gav oss hela namnet
ratsit.se gav oss adressen
hitta.se med adressen och efternamnet gav oss föräldrarnas uppgifter
vi ringde och de kom och hämtade plånboken, vännen min som ska ha all ära (han som fann plånboken) nekade till belöning (fin person ^^). Komiskt är att personen ifråga visste inte att den hade tappat den ^^
En rolig detalj var att de inte undrade hur vi hittade deras nr muhaha! Secret haxorz!!!
To be or not to be, that is the serious question...
Att vara sig själv i alla lägen...Många kan påstå sig göra det men jag tvekar att många gör det.
Men varför inte? Ens omgivining måste väl acceptera den man är och man måste väl våga vara sig själv helt, även för främlingar?
Men anpassningar sker och udda intressen döljs för rädsla att inte passa in.
Varför kan vi inte bara acceptera alla inklusive oss själva?
Welcome to freakgeek-nirvana, home of weird thoughts
Knasigt värre.
Här kommer jag väl skriva om allt möjligt som min hjärna, jag tror den fortfarande är min iallafall, kan komma på ^^
Och ni behöver inte fråga om jag är galen eller ej.....den fundering kan jag sköta själv, thank you
